Välkommen åter!

publicerat i Livet jag lever, Min skatt;
Det blir långt mellan mina inlägg som ni kanske märker men det har ju sina förklarliga skäl. Den mentala hälsan är som sagt inte på topp. Men jag försöker, det ska ni veta, försöker att inte dras ner i det där svarta hålet som jag då och då hamnar i. Det är så väldigt tråkigt när man inte känner sig helt och hållet bra, ni vet när någon frågar hur det är av artighetsskäl och man säger att det är bra men inuti tänker man: "egentligen inte alls bra". Vi har nog alla varit där någon gång men det är lika tråkigt för det.
 
Jag försöker tänka positivt, för jag tror att postitiva tankar föder fler positiva tankar på samma sätt som negativa tankar föder fler negativa tankar. Men samtidigt måste jag låta mig själv må dåligt också, jag kan inte förtrycka mina känslor. Om jag gjorde det skulle jag bryta ihop helt och hållet en vacker dag.
 
Men livet innehåller så många härliga saker också! Förra veckan fyllde vår lilla älskling hela 2 år, jag tycker det är så otroligt häftigt att på bara två år utvecklas till en alldeles egen liten person med tankar och funderingar. För det är faktiskt så att för varje dag blir det roligare och roligare att vara mamma till den här fantastiska lilla pojken!
2-års dagen firades på morgonen med sång och paket på sängen, något Adrian tyckte var superroligt. Sedan bar det av till dagis en stund för att bjuda på glass. På eftermiddagen/kvällen kom släkten med massor av paket så lilleman blev alldeles snurrig och orkade knappt öppna alla presenter. Men så är det när man är liten, inte så lätt med all uppmärksamhet :-) Lägger ut ett axplock av bilderna från den stora dagen!
 
- Morgonpaket, en liten panda från gammelmormor Vera -
- Peta sig i näsan och öppna paket, skön kombo! -
- Adrian förklarar för Johan att Stina är borta med bilen på jobbet -
- Glasstårta med skojiga ljus, det tyckte dock inte brandvarnaren! -
- En av favoritpresenterna, motorsåg från farmor, Thomas och Ida -
 
Nu har ni fått en liten uppdatering, ska försöka uppdatera oftare. Jag tycker trots allt det är väldigt roligt att sitta och fixa med bloggen. Och samtidigt är det skönt att få skriva av sig när allt inte är på topp.
 
Och tack alla ni för era värmande kommentarer på mitt förra inlägg. Man behöver såna som ni när livet känns hårt.
 
Kram
/ Emy

Kommentera inlägget här :