Aldrig vår tur.

publicerat i Livet jag lever;
När ska det bli vår tur? När ska vi få berätta för familj och vänner att vår familj ska utökas? Det känns som att livet har tagit en paus och bara går och väntar och väntar.

Idag är en sån dag när jag inte kan fokusera mina tankar på någonting annat än den där längtan. Jag vill så gärna ha en liten bebis i min mage! Varför händer det aldrig något?

Om ni bara visste hur mycket jag försöker att "inte tänka på det". Men det är fasiken omöjligt! Det känns som att hela världen ska få barn förutom jag.

Min kropp och jag är inte riktigt i kontakt med varandra just nu. Jag känner mig så sviken av den. Först ser den till att det blir fel på ett barn jag väntar och längtar efter. Och sen kan den inte se till att bli gravid igen heller. Snart säger jag upp den här kroppen och lägger ut en platsannons om en ny.

Jag vet att jag klagar för mycket, men vissa dagar är det fasiken omöjligt att se allt det som faktiskt är bra i mitt liv.

Någon kanske känner igen sig iaf!

Kram
/Emy

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Lenita:

Gumman! Tror tyvärr att kroppen är lite elak ibland och liksom väntar tills man mår helt bra igen för att försäkra sig om att man kan ta hand om ungen. Nu menar jag absolut inte att jag tvivlar på att du kan det, för i det här fallet kanske det bara skulle vara bästa "medicinen" men kroppen är inte alltid så resonabel. Jag hoppas i alla fall att det blir din tur snart, du är en så himla fin mamma! <3

2:a kommentar, skriven , av maddde andersson :

Hej gumman! Jag vet precis hur det är! Det ändå man vill funkar inte.... 24 timmar om dygnet tänker man på det... Tor stundtals att man håller på att bli galen... Tur vi har varandra! Kram på dig! / bitter majan :-)

3:e kommentar, skriven , av hanna:

Man måste få ha dåliga dagar också då man bara vill ge upp och låsa in sig i en mörk tyst garderob. Men vad vore väl allting bra och fint och alla de bra dagarna om det inte fanns några dåliga emellan?

Kommentera inlägget här :