Tack, tack & tack alla ni som hört av sig med värmande ord eller bara visat ert stöd sen jag sist skrev. Det är otroligt upplyftande. Jag tror att fler än man anar har erfarenhet av det som jag skriver om.
Imorgon har jag fått tid hos en psykolog som ska vara väldigt bra. Tack igen mamma för att du fixar och donar för att jag ska må bra. Det känns så skönt att all den här jobbiga ångesten förhoppningsvis kommer mattas av eller upphöra helt efter x-antal samtal med någon som verkligen vet vad hon pysslar med. Bara vetskapen att jag ska få hjälp med det här gör att det känns lite lättare.
Men samtidigt är jag lite nervös, hur börjar man berätta? Vad får jag inte glömma att nämna? Psykologen har antagligen alla verktyg som behövs och jag behöver säkert inte oroa mig för hur jag ska "börja". Wish me luck!
Jag försöker njuta av att det är juletid! Dock kan det vara lite trixigt när man har dödsångest och mest hela tiden går runt och tänker hur nästa jul ska vara. Kommer jag finnas då?(Helt sjukt tänkt av en fullt frisk människa, jag vet!) Vad kommer vara annorlunda?
Dagen före julafton förra året fick jag reda på att ett litet liv grodde i min mage. Jag och Mattias gick runt hela julafton och tänkte att nästa år har vi en liten bebis i vår familj. Så lycklig som jag var då, förväntansfull. Jag kände mig så speciell och unik.
I år finns det ingen bebis, och ingen på väg heller. Det är så outhärdligt plågsamt att tänka på, om inte Adrian fanns skulle jag kanske hoppat över julafton helt och hållet. Låtsats som att det var vilken dag som helst. Jag kan inte sluta tänka över hur julafton kommer kännas. Antagligen sorglig med krossade förväntningar. Men det får jag hantera där och då. Förstås kommer det vara väldigt mysigt också, speciellt när man har barn att fira med! Det tror jag absolute, bara att det kommer ligga där under ytan och bubbla det jobbiga jag går igenom.
Vägen fram till jul är mysig i vilket fall, slå in julklappar, julbaka och julpynta. Adrian har två adventskalendrar, en med lego han fick av sin mormor och en med paket som hänger i köket. I den sistnämnda är det ett paket varje advent istället för 24 stycken, tyckte det blev för mycket presenter att hantera för min pakettokiga lilla kille.
- adventkalender i köket -
Jag var på Ullared för inte så länge sedan, där gjordes många juklappsinköp. Alla Adrians tror jag är klara. Han behöver inte få överdrivet mycket paket av mig och Mattias, alla mor och farföräldrar tillsammans med andra släktingar och vänner är väldigt duktiga på att handla! Men det är klart man vill ge sin lille skrutt lite paket från tomten. Så utan paket blir han definitivt inte.
- adventljusen i köket -
Vi har haft påhälsning av magsjuka här i familjen, Adrian var hemma hela förra veckan. I helgen var det min tur och nu är det Mattias som är sjuk. Idag är jag inte på topp men jag hoppas det bara är någon efterdyning av magsjukan som gör sig påmind.
Adrian hade premiär på dagis igår efter sjukveckan, tänkte att han kanske skulle vara lite blyg men icke. När jag frågade om jag kunde få puss och kram när jag skulle gå gav han mig en puss och sa sedan: "Inte krama nu". Han hade inte riktigt tid med det när han skulle iväg och leka. Så skönt att veta att han trivs på dagis, då tar det inte emot att lämna honom där.
- mys med katten Knasen i soffan innan dagis -
Nu hoppas jag att det går bra hos psykologen imorgon och att jag får rätt hjälp att hantera de här jobbiga känslorna. Sen blir det jobb fredag, lördag och söndag. Inte jättehärligt att vara borta från mina älsklingar men man måste ju jobba. Även fast jag önskar att det bara var jobb på vardagarna!
Hoppas ni alla får en bra onsdag.
Kram
/ Emy