28 augusti, idag var dagen.

publicerat i Livet jag lever;
Idag trodde jag det skulle kännas tungt att öppna ögonen och vakna till en dag jag fasat för sen 2 april. Idag var hon, Dahlia, beräknad att göra sin entré i världen. Tyvärr finns det ingen bebis i min mage som väntar på att födas och vissa dagar känner jag mig som ett tomt skal, som att jag glömt något. Som att jag har glömt mitt barn någonstans. Exakt var hon är vet jag inte, det jag vet är att de fysiska spåren av henne ligger i en minneslund i Börstil.
 
Vissa dagar har det känts svårt att andas, ta in att det här har hänt. Men det har hänt, hur mycket jag än skulle önska att vi hade gått leende från ultraljudet 27 mars med vetskapen om att en frisk liten bebis låg i magen.
 
Som sagt, jag trodde idag skulle vara tung men istället har jag vaknat med känslan av lättnad. Nu är 28 augusti här och det känns mycket bättre än vad det gjort många andra dagar. Jag känner att möjligheterna ligger framför mig. Inget kan stoppa mig om jag gått igenom det här. En aning ärrad, men precis som huden är tjockare där ett sår en gång varit är mitt jag starkare än innan. Jag har en starkare tro på mig själv och mina förmågor, jag har framtiden för mina fötter, ingenting är omöjligt!
 
Jag kommer alltid ha ett barn som är en ängel men jag hoppas, tror och vill att hon "kommer tillbaka" när tiden är rätt. Under tiden försöker jag njuta så mycket jag kan av det barn jag har här i soffan brevid mig. Han är det bästa jag har, det kan ingen ändra på.
 
Tack Mattias för att du varit så stark hela tiden. Du är den bästa man kan önska sig.
Även ett tack till alla fantastiska människor som funnits där för mig<3
 
 
Kram Emy

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Carolin:

Nu fick jag en tår i mitt öga som många gånger efter den 27 mars... Livet är så orättvist och man undrar varför vissa saker sker.
Men du,ni har rätt inställning och framtiden är ljus.
Det tråkiga är att man aldrig fick lära känna Dahlia men i våra hjärtan finns hon, även om vi aldrig fick chansen att lära känna henne.
Hon vakar över er och är familjens skyddsängel.
Och hon fick bära ett vackert namn,och i himmelen blommar hon mest av alla.
Stor kram min fina vän!
Jag finns alltid för er <3

2:a kommentar, skriven , av Jenny:


3:e kommentar, skriven , av Hanna:

Du skriver så fint Emy, ni är verkligen starka och jag beundrar att du väljer att se framåt och se det ljusa och allt det underbara du har. Önskar mycket ljus och lycka er väg!

4:e kommentar, skriven , av karin:

älskade vän!nu kom det tårar!ni är så otroligt starka som tagit er igenom detta!och jag beundrar er så!detta önskar man inte ens sin värsta fiende!man kan nog aldrig förstå det ni gått igenom! men nu ligger framtiden för er och ni kan blicka frammåt! jag skickar massor med styrkekramar!!!

5:e kommentar, skriven , av Linnéa:

Du är så fin och stark! beundrar hur du/ni hanterat det hela. det är samma själ som kommer igen! <3 (sa en gång en vis person!)
Och jag tror verkligen på det. Jag tror att ni kommer få ses igen. massa kärlek<3

6:e kommentar, skriven , av Anonym:

Varför var ni tvungna att göra abort?!

Svar: Kära anonym. Att du frågar på det sättet tyder på att du är en människa med väldigt lite känslor. Men jag kan ge dig svaret på din fråga om du är nyfiken. På rutin ultraljudet i vecka 19 visade det sig att vår lilla bebis, som vi längtade väldigt efter, hade trisomi 18. Ett kromosomfel som gör att liv utanför livmodern ej är möjligt. Därför hade vi inget annat val än att avsluta graviditeten. Nu har du fått svar. Hoppas din nyfikenhet är stillad.
Emy Selander

7:e kommentar, skriven , av Johanna Lindholm:

Usch, så jobbigt det var att läsa det här Emy. Beundras av hur starka ni är, ni tre! Hoppas ni har fått tillräckligt med stryk nu och att ni får mycket, mycket lycka framöver <3<3

Svar: Tack Johanna. Det värmer<3
Emy Selander

Kommentera inlägget här :